Efter gymnasiet med dess stressiga läxjobb kommer en tid av nya svårigheter.  Tillexempel att klara av att vara hemma i 8 månader utan att börja klättra på väggarna, Den enda vettiga sysselsättningen vore att söka jobb, och på så sätt konkureta med  120 000 andra arbetssökande skoltrötta ungdomar. Motiverande? Icke.

Så istället såsar man omkring där hemma som ett flygplan på autopilot. Jag är lat, heter det. Jag hatar att vara lat.

Att vara "lat" är en av de jobbigaste sysselsättninarna som finns. Det känns som man sover hela tiden. Vid frukosten (som förövrigt äts kl. 16.00 på eftermiddagen, om inte senare) & efter frukosten- då man däckar på sängen till ett avsnitt av t.ex Misfits. Till och med när man ska försöka söka jobb. Det är som att föröka se genom en dimma. Man blinkar och anstränger sig, men ingenting händer. Man vaknar inte.

Jag drömmer om att vara amitiös, morgonpigg & arbetsnarkoman.

Då är jag iallafall inte lat.